Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
och började fösa de ojande och vojande
gummorna framför oss. Gudmor Utter jämrade:
Här har jag stått en timme och frusit, därför
att Medardus tiggde och bad att jag skulle komma
ned. Och nu blir jag bortkörd. Kan jag rå för
att jag är en gammal käring?
Det skulle vara skottpengar på er! svarade jag;
ty jag var redan intagen till herr Tilianders förmån
och eftersom han hatade dem, så hatade jag dem.
Gudmor Utter gick hem i förargelsen men de
andra gummorna ställde vi upp bakom
hamnskjulet och förbjöd dem att sticka fram näsan så
länge herr Tiliander var inom synhåll. Vi
återvände ombord och förkunnade att vägen till
Wad-köping och äran var fri.
Jag ser nog det, mumlade herr Tiliander. Men
de skulle ha gått frivilligt. Olyckans symboler kan
man förjaga, icke olyckan.
Nu förnummo vi ljudet av en väldig gäspning
och en sömnig röst frågade: Var är vi?
Uppför kajuttrappan kom i sakta mak en stor,
fet, vacker kvinna. Någon sa: Vi är i Wadköping.
Hon tvärstannade.
Wadköping! Var är Medardus?
Jag såg på Medardus. Han var vit i ansiktet
och blå under ögonen. Han viskade entonigt som
en fåne: Det är mor, jag har inte sett henne på
fyra år, jag har inte sett henne på fyra år —
Medardus gick några steg emot henne,
stannade. Jag tänkte: Ska hon nu också smacka i
luften och fråga var han är född? Men jag såg,
15. — Bergman, Jag, Ljung och Medardus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
