Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
de inte lärt konsten förut, så inte lär de den i
Wadköping! När ridån äntligen gick upp för Kung
Oidipos var truppens konstnärliga anseende på
förhand fastslaget till ett minimum. Det sociala var
ej större. Herr Markurell, värden på värdshuset
Kupan, hade sett den förnämliga Carlénska
källaren giva lysande fester för de stora
teaterpamparna. Markurell var ny på platsen, han tänkte:
Anagga! Komedianter, det är fint i den här hålan!
Han bjöd truppen på supé. Men av stadens
inbyggare, vilka kommo till festen? Perukmakare,
sockerbagare, skorstensfejare, plåtslagare,
skomakare! Förträffliga män och likväl helt och hållet
främmande för Wadköpings societet. Den högre
bildningen företräddes av lektor Barfot. Han höll
ett högstämt tal för den store skådespelaren och
hans konst, men när herr Tiliander tio minuter
senare skulle besvara skålen, hade vinets gud redan
befriat lektorn från bildningens tryckande börda
och han sluddrade:
Sitt ned, komediant! För hundra år sen hade
jag skämts att sitta vid samma bord som du! Och
litet skam har jag nog kvar i kroppen.
Den store skådespelaren lämnade bordet och
ställde sig i ett hörn av sälen, armarna korsade
över bröstet. Trugade av den välvillige herr
Markurell ägnade sig hans komparser med iver åt bordets
nöjen och råkade i yra. Fru Tiliander förde snart
sina kvinnor ur elden men karlarna hade svurit
Backus och tålde ej mänsklig överhet. Likväl ville
herr Tiliander ej övergiva sin myteristiska trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
