Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Detta förvånade mig. Försåvitt jag kunde veta
var den store skådespelaren även en stor
toffel-hjälte. Jag hade sett många rörande drag av blind’
lydnad och jag dristade antyda, att fru Tilianders
vilja redan vore tillfyllest.
Är du tokig pojke! utbrast hon förtrytsamt. Tror
du, jag dristar inverka på Tiliander? Han är väl
ingen vanlig schatte! Det kan vara att jag gör
min vilja gällande i struntsaker men i konsten
bestämmer Tiliander. Och det fast det kan reta mig!
För pengarna är mina. Jag har ärvt dem efter en
moster, som var finbagerska. Så ärligt som den
gumman knådat ihop var slant, så tycker jag
att det är syndigt att spela bort dem för tomma
bänkar! Vem har glädje av det? Varken vi eller
den här fördömda hålan. Jag önskar att gumman
moster måtte träffa Shakespeare och Sofokles i
himlen ! Hon var inte blyg av sig på jorden.
Nu inträdde med fart den store skådespelaren’
och då han såg sin hustrus förgråtna ansikte,
slängde han mig åt sidan, kastade sig på knä
och fattade hennes händer.
Säg ett ord! utbrast han. Och jag ger Sköna
Helena! Fäll en tår till och jag går in som Kalkas!
Vi ha röster, vi ha fägring vi ha allt utom mufeik
och den kan vi skaffa. Sköna Helena! Det geniala
skämtet! Vid alla gudar, du har rätt, Mathilde!
Ty pojkar! fortsatte han och sprang upp. Jag
har lärt känna denna stad; och jag förstår den
så innerligen väl. Det är ett idogt samhälle, en
borgerlig Grottekvarn, där möda och tungt allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
