Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
få, men dels voro vi ju själva fint folk, dels kunde
en och annan snygg karl och kvinna av gårdens
folk uppklädas och statera. Så att festen bleve
vacker! Förberedelserna fortgingo alltså med
oförminskad iver. Vi levde i stoj och ståhej, sus och
dus, skratt och munterhet. Baronen blev väl
emellanåt en smula trött och hans middagslur växte
från två timmar till fyra. Men vi ungdomar
regerade gården och om folk tyckte att vi levde rövare,
så kunde det kvitta oss lika. För resten gjorde
vi ingenting annat än att vi med iver, buller och
bång förberedde den stora festen.
Tills Hannele en dag begärde att få tala med
en präst.
Varför ville hon tala med en präst?
Jo, ser ni pojkar, jag är rädd. Jag är ohyggligt
rädd och kuslig. Men det ska ni inte låtsas om.
Jag skulle aldrig ha gjort det där med spökeriet.
Det var det galna. Sen dess har jag varit rädd.
Och hon ville ovillkorligen tala med en präst.
Vi rådgjorde med baronen. Prästen i Ekersta hade
varit den rätte att vända sig till, ty Rogershus låg
i hans församling och Rogershusherrn var till på
köpet hans patronus. Men Carlander i Ekersta var
den strängaste gubbe i kristenheten, en skräck redan
för sina medbröder och för herr baronen en fasa.
Alltså begav han sig till en annan prästgård och
framförde sitt ärende. Prästen begärde en dags
betänketid. Den dagen använde han till att
rådgöra med sina kollegor i staden och på landet
och nu visade sig att den stora särkfejden först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
