Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Är du rädd? frågade prästen. Är du rädd för
mig? Eller är du rädd för Gud?
För er båda två! viskade Hannele.
Prästen sa:
Att du är rädd för Gud, det förundrar mig icke.
Själv hör jag just inte till de ängsliga. Men för
Gud är jag så rädd, att jag skälver i knävecken.
Darrande av iver och spänning viskade Hannele:
Är han så djävlig då?
Vi hoppade till, där vi stodo, och väntade
någonting förfärligt. Men prästen yttrade lugnt:
Nej. Och då du är rädd för Gud och jag är
rädd för Gud så bevisar det bara en sak: att vi
är lika dumma båda. Men om vi nu skulle låta de
unga herrarna avtroppa, så skall jag tala om för
dig, vari vår dumhet består.
Varför får de inte stanna? frågade Hannele.
Prästen log och svarade:
Kära barn, du kan inte begära att jag gamle
man skall skildra min dumhet inför dessa valpar.
Vad jag har att säga, är bara avsett för dig.
Ja gå då pojkar, suckade Hannele.
Och vi smögo oss ut på tå. För att något
förströ oss ställde vi oss i salsfönstren och tittade
i smyg på baronen. Han hade verkligen stannat,
där han stod! Ibland gjorde han visserligen en lov
och hade väl eljest fallit, ty skriftemålet varade
tre kvart. En gång närmade sig herr Wickberg men
vände hastigt på halva vägen, antagligen hejdad
av någon förfärlig blick eller hotfullt ord. Sen
vågade sig ingen människa ut på gårdsplanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
