- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Andra delen /
533

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla de böter och viten, hvilka enligt förordningen af den 20/1 1779[1]
numera tillföllo konungen, kunde få inflyta i den under deras
disposition ställda allmänna hospitals- och lasarettsfonden samt förnämligast
till understödjande af fattiga barns christliga vård och uppfostran.
I skrifvelse af den 9/12 1779 tillät Kongl. Maj:t, »att I de i fråga
varande böter och viten tills vidare uppbären och så länge
förränten, in till dess Wi om deras användande framdeles i nåder förordne.»
Det var sålunda serafimerordensgillet, som uppbar nämnda
ensaksböter[2]. De öfverlemnades stundom direkte åt konungen. Denna uppbörd
gaf gillet mycket besvär och anledning till många påminnelser, emedan
böterna icke inflöto så skyndsamt, som konungen önskade. Sålunda
utfärdade gillet den 7/3 1789 ett cirkulär till landshöfdingarne, att anmana
vederbörande uppbördsmän, att, till undvikande af straff för deras
»försummelse och lamhet», vinnlägga sig om ensaksmedlens skyndsamma
inkassering och insändande. I ett annat cirkulär af den 30/3 1799
erinrades landshöfdingarne att, vid utmätning af de på grund af 30 kap. 12
§ R. B. ådömda böter jemte andra af lika beskaffenhet, hvaraf hälften
borde tillfalla allmänna hospitals- och barnhusfonden och den andra
hälften lasarettet i den pliktfördes hemort, icke upptaga allmänna
fondens andel bland konungens ensaksbötesmedel, hvilka böter, hvaraf k.
ordensgillet endast besörjt om uppbörden, voro af helt annat slag.


[1] Medels nämnda förordning hade införts den förändring af 32 kap. 2 § R. B.,
att alla de böter och viten, hvilka efter allmänna lagen och särskilda författningar förut,
såsom deras ensak, tillhört domare och embetsmän, äfvensom öfriga enligt R. B. utgående
böter, om hvilka icke annorledes stadgats, hädanefter skulle gå till konungen. Genom
k. brefvet af den 26/4 1785 tillades fiskaler och kronoåklagare hälften af alla de
ensaksböter och viten, som uppå deras åtalan utföllo, men den andra hälften gick, som
förut stadgadt var, till Kongl. Maj:t och kronan.
[2] Se härom detta arbetes första del sid. 356.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:40:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medhist/2/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free