Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Diabetesdermatos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diabetesdermatos
123
Dialys
insipidus (I in-, neg. + sa’pere, smaka):
under stark törst förlöpande kronisk
utsöndring av stora mängder sockerfri urin av låg
specifik vikt, vanligen ett hypofyslidande
(gnm bortfall av det diureshämmande
hormonet i bakloben, ADH = vasopressin).
D. melli’tus (/. av g. melito’eis,
honungssöt): sockersjuka; rubbning i
kolhydratomsättningen med glykosuri,
hyper-glykemi och polyuri, beroende på
pankreas-skada, säl. pankreasdiabetes. Jfr Ebstein’s
sjuka. Diabetiker. D. rena’lis: glykosuri
beroende på abnorm genomsläppbarhet hos
njuren för glykos vid normal
blodsockermängd, säl. renal glykosuri 1. njurdiabe’tes.
Syn. diab. inocuus, glycosuria rena’lis.
Diabetesdermatos: se necrobiosis lipoidica
diabeticorum.
Diabe’ticjus, -a, -um (/.): diabetisk.
Dia|bro’s (/. -is, -is av g. dia’, genom -f-
bro’-sis, gnagning): genomgnagning.
Hæmorrha-gi’a per diabro’sin: blödning efter
sönder-frätning av kärlväggen. Jfr diapedes
(hæ-morrh. p. diap.), rhexis (h. p. rhexin.).
Diacet-emi’, (/. -æm|i’a, -i’ae av g. hai’ma,
blod): acetonemi. -syra: acet(yl)ättiksyra; se
acetonkroppar. ~uri’, (/. -ur | i’a, -i’ae av g.
ou’ron, urin): acetonuri.
Diacetylmorfi’n: se heroin.
Dia|chy’lon (av g. dia’, genom -f chylo’s,
växtsaft): ursprungligen ett med
gummihart-ser berett plåster, numera beteckning för
några blyhaltiga salvor, plåster och puder.
Dia|doko|kine’s, -ki’nesis, -kinesi’, (/.
-docho–cine’s|is, -is, -cinesji’a, -i’ae av g. diadoche’,
övertagande -f- ki’nesis, rörelse): förmåga att
hastigt växla med antagonistiska rörelser.
Motsats adiadokokines.
Diæthyl-: se dietyl-.
Dia- (av g. dia’): genom-, -fa’n, (/. -phan|e’us,
-e’a, -e’um av g. phanai’os, ljusbringande):
genomskinande 1. genomskinlig.
Dia\fano-skopi’ (av g. skope’o, betrakta):
undersökningsmetod att medelst genomlysning (med
diafanosko’p) undersöka hålor.
Diafanosko-pe’ra. -fenylsulfon, (/. -phenylsulfon|um,
-i): invärtes medel för dermatologiskt
ändamål. -fore’s, (/. -phore’s|is, -is av g. phoreo’,
bära): svettning. -fore’tik|a, sing, -um, Q.
-phore’tic I a, sing, -um): svettdrivande
medel; syn. sudorifera.
Dia I fra’gma, (/. -phra’gm j a, -atis av g. dia’,
genom -f phra’gma, vall, vägg): skiljevägg;
1. bländare; 2. mellangärdet, det muskulösa
valvet mellan bröst- och bukhåla. — D.
pe’lvis: den bakre delen av bäckenbotten,
huvudsakligen bildad av de (i slappt
tillstånd) trattformigt nedskjutande mm. leva-
tores ani med omgivande fascior och
genomborrad av ändtarmen; jfr spatia perinei. D.
urogenita’lis: den främre mellan sittknölarna
och symphysis pubis liggande delen av
bäckenbotten, bildad i huvudsak av m.
trans-ve’rsus perine’i med sina fascior, m.
sphincter ure’thrse och lig. transversum perinei
samt genomborrad av urinrörets
membra-nösa del; jfr spatia perinei. -andning: se
bukandning. -bråck: inträngande av
bukinnehåll genom öppningar i diafragma; vanligast
äro de s.k. hiatusbråcken, varvid delar av
ventrikeln tränger sig genom hiatus
oeso-phage’us in i thoraxhålan. -fenomenet
(Lit-ten’s) å bröstkorgens nedre del under
respi-rationen framträdande upp- o. nedstigande
skugglinje motsvarande diafragmafästena,
-förlamning: frenoplegi (3). -kramp:
freno-spasm. Jfr hicka, mjälthugg. -kriser:
smärtsamma anfall av singultus vid tabes,
-nerven: n. phre’nicus. -reflexen: kontraktion av
diafragma samt indragning av proc.
xiphoi-deus vid retning av bröstvårtorna, ’-tisk, (/.
’-tic I us, -a, -um): hörande till diafragma.
-toce’Ie: diafragmabråck.
Biajfy’s, (/. ’-phys|is, -is av g. dia’, genom +
phy’o, växa): rörbenens mellanstycke,
skaftet. Jfr epify’s. Diafysär: tillhörande
dia-fysen.
Dia|gno’s, (/. -gno’s|is, -is av g. dia’, genom -f
gno’sis, kunskap): sjukdoms riktiga
igenkännande och benämnande. Diagnostise’ra.
Dia-gno’stiker. D. ex juva’ntibus: se ex
juvanti-bus. Diagnostik: läran om sjukdomarnas
igenkännande; konsten att ställa riktig d.
Jfr differentialdiagnostik.
Diagonal-fraktur: benbrott av kraniet i en
dess största diagonal, -läge: snedläge; läge
mitt emellan rygg- o. sidoläge, -reflexer: r.
vid vilka retningsstället och den utlösta
reflexen befinna sig å motsatta kroppshalvan;
framför allt vid frontallobssjkd. Syn.
korsade reflexer.
Diakri’s, (/. ’-cris|is, -is av g. diakri’no,
särskilja): 1. avgränsning av en sjukdom mot en
annan (= differentialdiagnos). DiakrVtiska
(= patognomoniska) tecken; 2. fullständig
kris. Diakri’tiska medel: m., som
åstadkomma d.
Di|akti’n(isk) (/. av g. dia’, genom + akti’s,
stråle): för (röntgen)strålar genomsläpplig.
Diallymal (-um, -i): barbitursyrederivat,
se-dativum.
Dia|ly’s, (/. ’-lys|is, -is av g. ly’o, lösa): metod
att på osmotisk väg förmedelst en porös
djurisk membran (genom vilken endast
kris-talloider diffundera) skilja kristalloider och
kolloider i en blandning från varandra. An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
