Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefven bugade sig. ”Men det förvånar mig att
höra, det damerna ankommit med ett Svenskt skepp/9
”Vi funno det segelfärdig* i Edinburg, och kapten
emottog oss.”
”Jag kan likväl icke — ” grefven tycktes tveka
och hans skarpa ögon började röja någon förvåning,
som alltmer öfvergick till misstroende.
Den Engelska båten hade emellertid närmat sig
stranden, så att en röst, som förmådde öfverljuda
vågornas sorl, kunde framträqga till densamme.
Gubben Edo Tetens ställde sig på yttersta randen
af marken och ropade, under det han med sina
åtbörder sökte att förklara orden: ”Norrut! Mera
norrut! Här kan ingen båt lägga till!”
Grefvinnan Eleonora förskräcktes. Hon hviskade
till Cassette: ”Nu kommer det an på huru vi skola
komma undan grefven.”
”Han är ju ensam!” svarade hofstallmistaren.
”Hvad menar ni, Casette?”
”Vi äro fem mån, alla beväpnade”, hviskade han.
”Hela Öns manliga befolkning är ute på hafvet. Vi
skola icke låta grefven tvinga oss.”
”Tillåt mig, fru grefvinna, sedan jag nu haft den
åran att helsa er”, yttrade grefve Reventlou, ”att också
frambära min vordnad för er syster!”
Med dessa ord framträdde grefven hastigt till
Eleonora och gjorde en djup bugning. Hon besvarade
den, men han tog i detsamma bestört ett steg tillhaka.
”Min Gud!” utropade han: ”ser jag rått? Ja, mitt öga
bedrar mig icke! Det är Eleouora —”
Nu kastade grefvinnan sitt flor tillbaka och vände
emot honom denna uppsyn, hvars tjusningsmakt var så
erkänd, med ett uttryck af hög värdighet. ”Ert öga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
