Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfälle till en utflygt i tonernas rike, vände hon si»*
tankar till skaldernas verld.
De första sångerna, som bon träffade, voro fulla af
en mild och ren känsla; deruti fans något, som hon
velai kalla franzénskt: det yar målningar af ett ungt
sinnes första utflygter i naturen och i lifvet; det var
drag af det första uppvaknandet till medvetande af anr
dens verksamhet. Dessa sånger gjorde på Anna ett
djupt intryck, emedan hon tyckte dem liksom tagna
ur sin egen själ: det föreföll henne liksom skalden
sympatetiskt anat hvad som föregått just »nom henne.
Då han derefter sjöng om lifvets herrligaste
uppenbarelser, om tankens segrar, om velandets värde, kände
hon afven att hans sångarjubel fann samklang i hennes
innersta.
En sång fans der, som besjöng minnets ljusning, då
det sväfvar bort till barndomens blomsterdalar, då det
leker om igen sina lekar på den kära stranden, vid den
klara källan. Här hade blifvit inflätad en folkvisa,
som lydde:
”Vid uugdomens källa der sutto en g&ng —
Qvällen den röda!
Två leende barn under lekar och sång —
MiU hjer ta, mitt hjerta, det känner jag blöda.
Men afven en tredje befann sig bredvid —
Qvällen den roda!
En osynlig vän — det var oskuldens frid —
MiU hjerta, mitt bjerta, det känner jag bloda !**
Genom Annas hjerta, då hon läste dessa rader, ilade
en darrande bestörtning. Hon förskräcktes; men hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
