Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I mars 1898 avlämnades till riksdagen en k.
proposition vari, enligt teaterkommitténs direktiv,
föreslogs att staten skulle förvärva Svenska Teatern
mot en överenskommen köpesumma av 500,000
kronor. Statsutskottet hade tillstyrkt köpet. Det såg
följaktligen mörkt ut för Ranfts expansionsplaner.
Den 27 april stod teaterköpet på föredragningslistan
vid kamrarnas kvällsplenum. Ranft satt hemma och
väntade. En riksdagsman, som visserligen själv
röstade för köpet men misströstade över utgången,
hade lovat meddela resultatet. Vid tiotiden kom
telefonbudet.
Båda kamrarna hade sagt nej till köpet.
Dagen därpå måtte min gode vän Albert varit
tidigt på benen, ty klockan tio på morgonen syntes
han nyrakad, pigg och nyter i Stockholms Enskilda
bank varest han begärde företräde hos bankdirektör
Wallenberg. Inför den store och mäktige
finansmannen framlade han sina planer och anmälde sig
som spekulant på Svenska Teatern. Han upplystes
om att teatern nu kostade 550,000. »Det betalar
jag», svarade Ranft utan betänkande.
Underhandlingarna, vars resultat skulle få så vittgående
följder inom vår teaterhistoria, slutfördes på cirka
tjugo minuter. De 50,000 som Ranft fick betala mer
än den av staten begärda köpesumman skänktes av
säljarna, på Wallenbergs förslag, till de K.
teatrarnas pensionskassa.
För Ranfts del var planen snart klar. Svenska
Teatern skulle fififas upp med elektriskt ljus, ny ridå,
avantscener, matta på parkett och andra finesser och
där skulle den dramatiska avdelningen stå för
rust-hållet. Personallistan upptog så starka namn som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
