Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mig ta emot, herre.»
»Du ta emot hund», viskade stewarden. »Stäng
in honom och vänta på mig. Pass på! Nu!»
Han grep hastigt Michael, lyfte upp honom,
överlämnade honom åt händer, som räcktes ut från
fartygets järnsida, och rodde sedan bort till en
öppen lastport. Han dök ner med handen i sin
tobakspung, stack en lös handfull tobaksflätor i
gubbens hand och sköt ut kanoten utan en tanke på
hur dess hjälplöse roddare någonsin skulle kunna
komma i land.
Den gamle mannen rörde ej åran, och han
frågade ej ett tecken efter den högresta ångaren
medan kanoten gled fram utmed den och in i mörkret
akterut. Han var för upptagen att räkna de skatter
av tobak som regnat över honom. Att räkna var
ingen lätt sak för honom. Fem var gränsen för de
siffror han kände till. Då han räknat till fem,
började han om igen och räknade till fem ännu en gång.
Det blev inalles tre femmor och två flätor därutöver,
och så fick han till sist en lika bestämd kännedom
om flätantalet som en vit man skulle ha fått genom
det enda talet sjutton.
Det var mera, mycket mera, än han i sin snikenhet
hade begärt. Men han blev icke förvånad.
Ingenting som vita män gjorde kunde förvåna. Om det
varit två flätor i stället för sjutton, skulle han lika
litet ha blivit förvånad. Eftersom alla vita mäns
handlingar voro överraskningar, kunde de icke
bereda en svart någon överraskning annat än genom
en handling som icke var överraskande.
Paddlande, pustande, vilande på åran, glömman-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
