- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
87

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

Flottan hade här dessutom uppställt ett marinregemente,
bestående af sjömän och marinsoldater, hvilka dagligen öfvades
i infanteritaktik. Sista dagen öfvades hela sjöbrigaden för
batalj och sändes derefter ombord å flera skepp i hamnen.

Natten mellan den 28 och 29 November rörde sig vår
lilla eskader uppför den dimbetäckta floden. Sakta gledo vi
fram genom mörkret, under det allas väskor fylldes med en
proviantering af salt, rått fläsk, kaffe och hårdt bröd. Några
ögonblicks hvila söktes efter den långtrådiga utdelningen, och
morgonen kom. Tidigt vid dagningens början skyndade man
upp på däck, och nu såg man, att Broadfloden smalnat
betydligt. Sakta smögo sig krigsskeppen med laddade och
bemannade kanoner utefter den skogbeklädda eller af träsk
begränsade flodbrädden, tills man slutligen nått sitt mål. Här
saktades farteD, och landstigningen tog sin böljan.
Tillsammans med arméens trupper var vår styrka nu omkring
6,000 man, och med denna skulle rebellernas position vid
Grahamsville anfallas, och jernvägsförbindelsen mellan
Savan-nah och Charleston afskäras. Snart var vår lilla styrka i
rörelse. Öfver plöjda fält, diken och landsvägar bar det af
med artilleriet. Slutligen drogs arméen tillsammans utefter
en väg, på hvilken den derefter framskred i flankmarsch med
en lång, dubbel vedettkedja framför sig. Yi hade ej
marscherat länge, då vi hörde sakta utropas här och der bland
soldaterna: »Se der äro de!» Aldrig skall jag väl förgäta de
underliga känslor, som intogo hjertat, då fienden nu verkligen
var i sigte. Man kände sig stark i sällskap med dessa långa
rader af glänsande gevär, med dessa lätta, förträffliga
Dahlgrenska kanoner; men på samma gång erfor man dock en känsla
af otrygghet i medvetandet om, att man före qvällens inbrott
torde ligga död eller sargad på ett blodigt slagfält. Det var
något högtidligt uti hela anblicken af vår rörelse mot en hård,
upprorisk fiende. Det var som om mina barndomsdrömmar nu
ändtligen funnit sin uppfyllelse — det var som att börja den
fordna leken på nytt; men på samma gång låg det något
rysligt hemskt uti att tänka på arméernas blodiga famntag,
något vederstyggligt i-ett skoningslöst menniskoslagtande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free