Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - II. Roms heliga barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvarade hans rike. »Visst är det, att du inte kan
falla,» sade munken. »Ditt rike måste bliva
bestående.»
Och var och en munk, som såg bilden, hade
ett par timmar av förtröstan och frid, ända till dess
att fruktan åter grep honom. Men hade munkarna
inte ägt bilden, skulle deras själar inte ha funnit
ro ett enda ögonblick.
Så hade Aracœlis munkar under bön och kamp
arbetat sig fram genom tiderna, och det hade aldrig
fattats väktare, utan så snart som en hade varit
utnött av ängslan, hade andra skyndat till för att
intaga hans plats.
Och ehuru de flesta, som gingo in i detta
kloster, drabbades av vansinne eller för tidig död,
syntes aldrig munkarnas led glesna, ty det ansågs
som en stor ära inför Gud att kämpa på Aracœli.
Så hände det, att denna strid ännu för sextio
år sedan var i full gång, och för tidens svaghets
skull kämpade munkarna med större iver än
någonsin och väntade Antikrist så säkert som aldrig förr.
Vid den tiden kom till Rom en rik engelsk
kvinna. Hon gick upp till Aracœli och såg bilden,
och han intog henne så, att hon inte tyckte sig
kunna leva, om hon inte finge äga honom. Hon
gick åter och åter upp till Aracœli för att få se
bilden, och till sist bad hon munkarna, att hon
skulle få köpa honom.
Men om hon än hade betäckt hela
mosaikgolvet i den stora basilikan med guldmynt, skulle
munkarna inte ha velat sälja henne denna bilden,
som var deras enda tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
