Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 19. Den 7 maj 1925
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än för sina fiender. Joh. 14:3; Kol. 3:4; 1 Tess.
4:16, 17; 5:2, 3; 2 Tess. 1:7—10; Hebr. 9:28;
1 Joh. 3:2; Upp. 1:7; 22:12—17, 20.
Man skall icke lyckas att taga denne Jesus
ifrån oss. För det folk, som tror sin bibel, slutar
ej Jesu historia med en grav, omgiven av
romerska soldater. Vår Frälsare har som
segerherre gått ut ur sin grav. Den slutsats, vi därav
kunna draga, uttalades av en gammal troende
kvinna på en plats i vårt land. Predikanten
besökte henne en av påskdagarna. Den troende
gamla ställde till honom den frågan: Är Kristus
verkligen uppstånden? Han svarade: Kristus är
förvisso uppstånden. Strålande i trosvisshet
utbrast den gamla: »Då är det han, som är
husbonden.» Pastorn besökte henne ett år senare
vid påsken. Hon bad honom läsa något för
henne. Han läste om då Jesus uppenbarade sig för
sina lärjungar efter uppståndelsen. Han kom till
orden: då blevo lärjungarna glada, att de sågo
Herren. Hans läsning avbröts av den gamla, som
full av fröjd utbrast: »Ja, just så, en kunde väl
bli glad för mindre.»
Hon hade läst och betraktat sin bibel rätt. Hon
hade sett bilden av segerherren, som har all makt
i himmel och på jord. Den bilden hade fyllt
hennes själ med outsäglig glädje. Må även vi så
studera dessa uppenbarelsebilder, att vi tro och
jubla! Också äro de alla givna endast och
allenast för att vi skola tro till evigt liv. Amen.
MISSIONENS KRAFTKÄLLOR.
Av missionär A. Walder.
Den kristna missionen är vår tids största och
mest omfattande rörelse. Som ett väldigt nät
omspänner den alla folk och nationer och dess
maskor bliva tätare för varje år. Inför denna
rörelse kan nu ingen människa, som gör
anspråk på bildning, stå helt och hållet
främmande. Vetenskapsmannen, som förr icke
frågade efter den, finner, att den har riktat
vetenskapen med många värdefulla bidrag. Och i
synnerhet är detta fallet med den geografiska
och etnografiska vetenskapen. För språk- och
den religionsfilosofiska vetenskapen har den
också varit befruktande.
Politiken och statsmannen räknar nu också
på ett helt annat sätt med missionen än under
flydda tider. Ofta ignorerade man den helt och
hållet, och dess hängivna arbetare ansågos som
fantaster, som icke kunde tagas på riktigt
allvar. Man menade, att de voro ett säreget
släkte, som icke räknade med livets realiteter. Och
många ansågo deras verksamhet som rent
skadlig.
Kolonialregeringarna och ämbetsmännen inse
mer och mer, att missionen är en väldig faktor,
när det gäller att kultivera ett folk.
Missionens kulturella gärning är så stor, att den
väckt allmänt uppseende till och med i vårt
land, där man länge stått oförstående för
densamma. För några årtionden sedan ansåg man
inom vissa kretsar, att det nästan hörde till
god ton att tala förnedrande om missionen. Och
man skrev och smutskastade den utan att
undersöka verkliga förhållandet. De mest
ovederhäftiga personer ansågo sig äga rätt att trampa
på den. För många stod missionen i vägen för
deras exploaterande av den infödda
arbetskraften. I missionsstationernas omedelbara närhet
kunde man icke fara fram lika hårdhänt med
de infödda såsom man kunde göra, där ingen
mission fanns. För sedeslösa och omoraliska
människor har missionen varit en nagel i ögat.
Och de hava icke heller sparat någon möda att
nedsvärta den.
Missionen har under svunna tider fått föra
strid på två fronter. Den har måst kämpa mot
hedendomen och dess försvarare och mot
ämbetsmän och affärsmän, som sökt skinna
infödingarna. Missionshistorien talar här ett språk,
som icke kan jävas. Roffandet, vinstbegäret
och den brutala behandlingen av de infödda ha
i synnerhet under första delen av förra
århundradet lagt hinder i vägen för missionsarbetet.
Den vita rasen har icke vid beröringen med de
färgade folken uppträtt på ett sådant sätt, att
den väckt aktning men väl fruktan.
Att missionen, som på så många platser
arbetat under föga gynnsamma omständigheter,
kunnat vinna så mycket, förutsätter att dess
kraftkällor äro mäktiga. Världsmänniskor ha
stått undrande, varifrån missionen fått sin
överväldigande segerkraft och sin stora
expansionsförmåga. De hava icke förnummit den
kraft, som verkar och genomtränger missionen.
De hava icke sett eller förstått, att Gud är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0361.html
