Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satsen att skapa en komisk roman efter den germanska
humorns ideal. Dahlgren, Törneros, Thomander skulle under
den närmaste tiden fortsätta samma riktning.
Men Lifberg är endast ett första försök. Uppfinningen är
ej vidare kvick, fast där finnas enskilda kvicka infall. Tyvärr
också många misslyckade och smaklösa. De intressantaste
partierna äro de idylliska, och stilen är i sin art god.
Hvad som i våra dagar gör läsningen af Lifberg ännu
trögare, är allusionerna på samtida förhållanden, som
numera icke omedelbart intressera åtminstone den vanlige
läsaren. Dit hör den litterära satiren, som alltför mycket rör sig
om petitesser.
Det var emellertid denna sida, som intresserade samtiden
— åtminstone fosforisterna — och i viss mån betingade, att
Lifberg fick en succès d’estime. Palmblads och Atterboms
omdömen gå i denna riktning.
Den förre yttrade: ”Prisskrifterne och slutet synas mig
ypperliga. Det öfriga etwas drollig und possierlich. Romanen
är föröfrigt utan fantasi och en imitation efter det Engelska
manéret. Få se, hur den vill bära sig : såsom fortgående parodi
af den inhemska klassiciteten är den icke snillrik nog, för
vanliga läsare nog oförståelig. Drag af geni och q vicka pointer
träffas emellertid ofta.” Atterbom sade: ”Det förhåller sig
med Lifberg som med Ottar Tralling — der är mycken
qvick-het, och den ofta falsk, och ingenting vidare. Likväl synes
Livins tendenz vara högre.”
Hammarsköld genomläste arbetet fyra gånger och skref
därefter: ”Dess oändeligen stora förtjenst består i ett städat,
ledigt, qvickt och humoristiskt språk och i väl tecknade och
hållna karacterer. Dess brister åter utgöres af en kanske för
lång inledning, nog liten omvexling i Situationer och en icke
för det stora publicum nog begriplig och fattlig tendens.”
Livijn hade väntat sig, att Wallmark skulle gå illa åt hans
bok, och däri bedrog han sig icke. Både Wallmark och
Leopold voro tydligt persifflerade, och detta kunde ju vara
anledning nog. I N : r 98 af Journalen för litteratur och theater
1811 förekommer en artikel, som enligt Hammarskölds uppgift
var författad af ”kanslirådet xar sjelf”, d. v. s. Leo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
