Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen långt mera än senare och i hvarje fall högre. Stockholm
var ännu fullt af hemliga spelbanker, där värden vanligen bjöd
på middagar med splendida viner för att sätta gästerna i
stämning. Becker såväl som Askelöf kände väl till dessa ställen.
Äfven maten spelade en stor roll i denna tids
Stockholms-lif, såsom ju är bekant från många håll. Orvar Odd har i en
liten mästerlig, skälmaktig uppsats sammanfört tre af tidens
förnämsta publicister under titeln ”En gastronomisk trio”. I
denna stoltserar Askelöf såsom representant för den klassiska,
akademiskt fulländade och korrekta gourmandismen. Pierres
biffstekar och Blåportens abborrar hafva också funnit sitt eko
i tidens litteratur. Detta dominerande intresse för kökskonstens
raffinement är typiskt för tiden efter Napoleonskrigen litet
hvarstädes i Europa. Becker undfägnar också Askelöf med
detaljerade skildringar af festmiddagar på Börsen och supéer
hos umgängesvänner. Framför allt omhuldade han Lilla
sällskapet, där fru Axelsson residerade. Där firades den 17 april
1822 vårens ankomst till hufvudstaden med en finfin supé.
”Någon sådan måltid har hon troligen aldrig gifvit. Utom det
att hela bordet var beklädt med en mängd af blommor och
platanen beväxt af späd krasse, som genom konst var drifven
upp och hvarmed 8 à 10 eller 12 kringstående bouteljer äfven
voro öfverallt beklädda... så skådades där och afspisades
flere läckerheter af rökt lax, spenat, ärtskidor, sparris,
ovanlig i storlek, kräftstjärtar, höns, kycklingar etc.”
På detta sätt fortsätter Becker att för Askelöf berätta om
nyheter och njutningar på Stockholms horisont. Krigsrådet
Ulrich har anklagats för att hafva utprånglat en förfalskad
sedel, hvilket visar sig vara oriktigt, då han själf emottagit den
i god tro såsom vinst i ett viraparti. Karl XIII : s staty har
ankommit till staden men lär vara alldeles misslyckad, då den
har hufvudet för stort och hängmage, hvilket salig kungen
icke hade, men man filar på den och söker snygga upp den.
Stor är icke Beckers repertoar. Han våndas själf öfver, huru
litet han har att skrifva om.
Livijn var ingen sybarit som Askelöf och Becker. Det
var sällskapsglädjen och det intellektuella, som var
hufvud-saken för honom i umgänget med människor. Karaktäristiskt
nog lät han också sällan se sig inom kretsen sedan Askelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
