Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Barnen i prästgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av munterhet, skämtlynne och gott kamratskap, dörrarna
stodo alltid på vid gavel, den inre och den yttre världen
togo varandra i hand. Aldrig hörde man de olika
familjemedlemmarna växla ett snäsigt eller ovänligt ord.
Församlingsborna påstodo, att pastor Meredith skämde
bort sina barn. Det är nog troligt, att han det gjorde.
Säkert är, att han aldrig hade hjärta att banna dem. —
De ha ingen mor, brukade han säga för sig själv med en
suck, då han med eller mot sin vilja fått kännedom om
något ovanligt fräckt fuffens. Men han fick aldrig reda på
hälften av deras upptåg och påhitt. Han tillhörde
drömmarnas sekt. Fönstren till hans studérkammare vette ut
emot den gamla förfallna kyrkogården, och när han
vandrade upp och ned i rummet, begrundande själens
odödlighet, lade han alls inte märke till att Jerry och Carl under
glada tjut hoppade bock mellan de mosslupna hällarna,
under vilka döda metodister funnit sitt sista vilorum, eller
att bollarna veno fram i vida bågar under trädens
grönskande valv.
Pastorn fick ibland på förekommen anledning ett
mycket bestämt intryck av att barnen inte erhöllo vare sig
den fysiska eller moraliska eftersyn, som de haft, medan
hans hustru levde, och likaså hade han för sig, att
hushållet sköttes och maten lagades på ett helt annat sätt
under tant Marthas regim än fallet varit, så länge hans egen
Cecilia stod för det hela. För resten levde han i en värld
av böcker och lärda meditationer. Och därför, fastän hans
kläder sällan borstades och fruarna nere i byn av hans
skarptskurna drags blekhet och de avtärda händerna drogo
den slutsatsen, att han aldrig fick äta sig mätt, förde pastorn
visst ingen olycklig tillvaro.
Om någonsin en kyrkogård kan kallas för ett trevligt
ställe, så var det den gamla metodistkyrkogården i Glen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
