- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
38

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Barnen i prästgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Vi tyckte det luktade mat så fasligt gott, och så
undrade vi vad det kunde vara.

— Vi har fångat och stekt foreller åt oss, sade Di. —
Nu ska ni sitta ner och hjälpa oss att äta dem.

— Ni har kanske inte mer än vad ni själva vill ha, sade
Jerry och såg med lystna blickar på det fat, som
tillverkats av den utbultade konservburken.

— Åh, vi har många, tre till var och en, sade Jem. —
Sitt ner.

Det var ingen, som krusade. Alla slogo sig ned på de
mossiga stenarna. Festen blev både glad och långvarig.
Nan och hennes syster Di skulle väl ha dött av fasa och
skräck, om de vetat vad som Faith och Una mycket väl
hade reda på — att Karl gick med två levande möss i
kavajfickan. Men nu visste de det inte, så följaktligen
hade de rakt ingen olägenhet. Var blir man bättre
bekant med varandra än vid ett matbord? När den sista
knapriga forellen försvunnit, voro barnen från prästgården
och barnen från Ingleside vänner för livet. De hade alltid
känt varandra och skulle aldrig, aldrig uppsäga
bekantskapen. Själsfränder dragas på något outgrundligt sätt till
varandra, och de hitta varandra alltid.

Det blev nu ömsesidiga redogörelser för vad man
upplevat. Prästgårdsbarnen fingo höra om Avonlea och
Grönkulla, om Regnbågens dal och hur den fått sitt namn, och
om den lilla stugan vid havsviken, där äldste bror Jem
var född. Och barnen från Ingleside fingo höra
beskrivningar på Maywater, där familjen Meredith bott, innan de
flyttade till The Glen, och på Unas älskade docka, vars
ena öga trillat ut, och Faiths tama tupp, som kom, när
man lockade på honom och var bättre och säkrare än
någon väckarklocka.

Faith brukade ofta få göra den förtretliga erfarenheten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free