Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Luthers lära om rättfärdiggörelsen genom tron - III. Nyteologernas och andra namnkristnas frälsningstro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
eller likt Timoteus från barndomen känner de Heliga
Skrifterna, vilka kunna göra människan vis till frälsning».
Luther var nog i viss mån en sådan där »andlig
äventyrare», fastän han från barndomen, visserligen icke kände de
Heliga Skrifterna, men dock var en from och mycket religiös
människa. Någon »uppfostringskristendom», som väl här
närmast är fråga om, visste Luther icke av, fastän han på
grund av sin fromma vandel från barnaåren bort vara särskilt
lämpad därför. Nej, Luther blev trots sitt stilla, gudfruktiga
barndomsliv en stor syndare i sina egna ögon och behövde
därför en stor Frälsare. Ja, han behövde en fast
frälsnings-grund utanför sig själv och sin egen fromhet att bygga på.
Och detta, är, vad alla människor, även de i moraliskt
avseende högst stående behöva.
Vi vilja i detta sammanhang erinra om ett yttrande av
Luther, som lyder: »Detta är en för oss utgiven lösepenning,
för vilkens skull synden och Guds vrede äro utsläckta och
borttagna samt Fadern blidkad och vorden vår vän. Detta
veta och tro ju allenast de kristna:. Och därigenom skilja
de sig från all annan tro och gudstjänst på jorden. Ty judar,
turkar, falska kristna och verkhelgon berömma sig även
därav, att Gud är barmhärtig. Och det är ingen människa
på jorden, som icke vet att tala om Guds nåd, men det går
dem dock förbi, så att de icke få någon nåd och
syndaförlåtelse.»
Det är även en praktisk erfarenhet ur det dagliga livet,
som jag i samband med denna framställning om
nyteolo-gernas frälsningstro vill beröra. Och det gäller de
namn-kristnas frälsningstro i allmänhet. Den stora mängden av
vår tids människor, som för övrigt tro på någon Gud eller
något liv efter detta, har av naturen en orubblig tro på en
nådig och barmhärtig Gud, alldeles så, som nyteologerna
anse, att den sanna trons väsen bör vara. Talar man med
de namnkristna i allmänhet om frälsningen, så få vi genast
klart för oss, att de icke alls anse sig behöva någon sådan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
