Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom i går om hans fotografi, jag skulle inte
alls bry mig om att ha det. Han står rätt upp
och ner vid ett utskuret bord och ser så
uppsträckt och söndagsfin ut som annars aldrig i
världen. Det är också gammalt. ’Nu‘, säger han,
‘skulle det aldrig falla mig in att gå till en
fotograf.’ — Nej, när han sitter med armbågen
på bordet och en cigarr i andra handen och
pratar vid kaffet och skrämmer dem där
nere, så är han lik sig.»
Det var nu nästan alldeles mörkt och Yvonne
lade pennan ifrån sig. Hon lutade sig tillbaka i
stolen och tittade ut i den skumma
sommarnatten, som långsamt liksom samlade sig
bakom det öppna fönstret med den fråndragna
gardinen. Men hon tänkte inte alls på det hon
såg — bara på de ord, hon sist skrivit i den
lilla, ännu uppslagna boken. Vid
eftermiddagskaffet hade »de stora» (som hon ännu i
tankarna ofta sade) suttit och talat om erl ny bok
— det gjorde de jämt nuförtiden, sedan faster
Anna-Sophie kommit — och om »realism» och
»idealism» och sådant. Kandidat Martell,
gossarnas informator var idealist och angrep häftigt
en ny författare, som han varit kamrat med i
Uppsala och alltid kallade G. af G., och faster
höll med honom: »I det stora och hela», sade
hon. »Ibland finge man verkligen lov att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
