- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
39

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin passionerade omsorg för dottern, yttrade minsta ord
om att få hälsa på sin svärson och se sina dotterbarn,
kände Alexandra, djupt sårad i sitt innersta, den gamla
bitterheten vakna på nytt.

Vid kaffet efter middagen hade det varit så ovanligt
hemtrevligt på Råsnäs. För första gången under många
år var mamma, som flickorna sade, »riktigt sig själv»
igen, och pappa hade varit så fryntlig och uppspelt. De
hade icke talat om Amerika, blott om gamla vänner och
samla minnen. Ända tills Alexandra, just som hon satte
undan sin kaffekopp, reste sig upp och vände sig till
sin far:

— Har pappa något emot, att Ludvig eller Thorborg
i eftermiddag kör för mig till Marieholm? frågade hon
stillsamt, men hennes röst var åter bitter.

Gubben stod borta vid den stora gröna kakelugnen
med händerna på ryggen.

— Nej, sade han. Nej, naturligtvis inte. Stjernes äro
ju bland dina närmaste släktingar.

— Jag tänkte nu icke på d e m. Hon stod framför
honom med nedslagna ögon och talade mycket långsamt.
Jag tänkte bara på Karl och barnen.

Ett par sekunder var det alldeles tyst i rummet. Fru
Orth lutade sig tillbaka i stolen — hennes stora,
bedrö-vade och förfärade ögon lämnade icke mannen och
dottern. Helga, som satt bredvid henne, lade, liksom
tröstande, sin hand ovanpå modems.

Gamle Lars Anton Orth rörde sig inte från stället.
Han stod liksom förut med händerna på ryggen, stödd
uppåt den breda kakelugnen, över en knapp i västen
hängde hans blå lornjett. Då dottern nämnde sin mans
namn, såg han först inte upp, tycktes nästan liksom
generad, därpå mulnade hans ansikte mer och mer, och när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free