Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnan Stjerne hade haft så svårt att känna igen
sin bror. Var detta Karl? Karl med de breda axlarna,
vilken brukade bära huvudet så högt, tvärsäker, godlynt,
vårdslöst övermodig?... Och nu såg hon honom igen:
utarbetad, skygg, tafatt, ömtålig och på sin vakt, till och
med gent emot henne! Rösten skarp, obehärskad,
bitter; en glimt av nervös misstänksamhet i de förut så
frimodiga, milda ögonen.
»Väl, att stackars pappa är borta», tänkte hon, »så att
han åtminstone slipper att se sin älsklingspojke igen så
förändrad»...
Det hade varit ett återseende utan förtrolighet, utan
hjärtlighet; brådskande, med nedslagna ögon kommo
de nödvändigaste frågor och förklaringar, blev med
några få ord en nödtorftig bro lagd över dessa nio års
frånvaro.
Malins hjärta blödde, medan hon med besvär sökte
leda samtalet utanför de punkter, vilka ingen av dem, av
fruktan att säga för mycket eller bortrycka de känslans
fördämningar, de bägge genom natur och uppfostran lärt
sig respektera, önskade komma att vidröra. De talade
något om överfarten från New-York till Köpenhamn, om
klimatet i Staterna — högst nödtorftigt om Alexandra och
barnen, som om aftonen voro så trötta, att de genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
