Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl sade ingenting. Han böjde sig fram och
knackade omsorgsfullt askan från sin cigarr.
— Jag har så sällan träffat honom under de senare
åren, fortsatte Malin lite frånvarande — man kunde se
att hon tänkte på något, som var långt borta. Men som
barn och helt unga voro vi ju jämt tillsammans. Du vet
ju, att jag under hela min skoltid i Stockholm bodde i
hans föräldrars hem. Han var en riktig pojke då, fallen
för slagsmål och mandater odi översitteri, men sedan...
Liksom alla de syskonen har han utvecklat sig mycket
långsamt...
— Jag tycker m y c k e t om honom, bekräftade
Alexandra åter uttryckslöst, då det blev en paus.
— Att han blev diplomat har alltid förvånat mig,
fortsatte Malin — hon var nu helt inne i sina
ungdomsminnen. Jag hade alltid ’tänkt mig honom soift sjöman
eller kavalleriofficer...
— Vad det angår, inföll Karl, så rider han bra. Jag
tror inte du skulle behöva bli bedragen på honom i det
avseendet...
— Å, skakade Malin på huvudet. Det var egentligen
inte det jag tänkte på...
— Han brukade ofta tala om dig, Malin, sade
Alexandra plötsligt muntert med ett litet menande skratt. Jag
tror han var varit kär i dig, när han var pojke.
— Prat! Han är ungefär ett år yngre än jag och var
omkring de tjugo, då jag gifte mig.
— Alla pojkar blevo kära i Malin på den tiden,
upplyste Karl med plötsligt mycket gladare och livligare röst.
Hon var en riktig hjärteklämma. Är det inte sant,
Henrik?
— Jo. Men det upphörde när hon blev gift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
