- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
60

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Men... men... det har gjort dig bitter?

— Jag vet inte... Ånej, inte just. Har jag berättat
för dig att på båten, då vi foro hem — vi reste ju mycket
anspråkslöst — träffade jag Gerda Winterfeldt. I
Stockholm hos faster Selmas voro vi ju evigt och alltid
tillsammans, och jag tyckte alltid, att hon var en trevlig flicka:
rätt skarp — hon svärmade för modern litteratur och
djupsinniga herrar — inte dum alls... Du har kanske
hört, att brodern, löjtnanten, som var en odåga och till
slut slog sig på massage i Amerika, blev gift med en
enormt rik svinslaktaränka från Chicago?...

— Naturligtvis, sade Helga litet vanvördigt Visst
vet jag det. Alla våra tidningar voro så rörande glada över
partiet, hennes porträtt var i några av dem... Vidare!

— Jo, jag förstod, att Gerda varit med om bröllopet
och nu följde med de nygifta till Europa. Jag kan inte
säga dig vad jag kände, när jag först upptäckte henne
på båten — jag hade kunnat omfamna henne. Men jag
förstod — jag förstod strax, när jag mötte hennes blick
... Och jag tyckte det var riktigt synd om henne,
stackare, när hon mötte mig på promenaddäcket. Du vet
kanske, att det i allmänhet tidigt på morgonen är
tillgängligt också för andra klassens passagerare. Hon visste
inte alls, hur hon skulle ta situationen, som till att börja
med hade förefallit mig så oerhört enkel. Hon försökte
vara sympatiskt nedlåtande — det biter nu inte alls på
mig, så att det måste hon uppge... Så slog hon om och
blev käckt världsföraktande — på m i n a vägnar, förstås.
Det låg inte heller för mig — jag var mycket sober just
då. Till slut när exslaktarfrun, så oerhört eterisk odi
elegant som bara en amerikanska kan vara, närmade sig
oss, blev hon alldeles perplex — jag glömmer inte hennes
blick...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free