- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
76

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

några order åt ladufogden. Ebba öppnade ett fönster i
övre våningen och ropade dämpat godnatt ned till
modern.

— Far och mor få skynda sig, sade hon med en blick
ut genom den stora inkörsporten, som kastade sin skugga
långt in över den månbelysta gården. — De andra äro
redan halvvägs uppe genom allén, fastän de gå så sakta...

»De andra» voro Thomas Carter och Alexandra, som
tillsammans med unge Niklas Stjerne, trötta av att vänta
på Henrik, långsamt, fot för fot börjat spatsera uppåt
vägen. Vart ögonblick vände pojken sig om efter
föräldrarna, nervös — med en obestämd, generande känsla av
att vara till övers.

— Spring tillbaka, Lasse, och säg till mor, att vi gå
så smått genom skogen bortåt torpen...

De veko in på den breda skogsvägen, och medan
Niklas sprang tillbaka med Thomas’ hälsning, gingo de ett
par ögonblick pliktskyldigast ännu långsammare.
Alexandra lyfte icke ögonen från vägen.

Hon gick barhuvad med en lätt, ljus schal löst
hängande över axlarna. Med den ena handen lyfte hon upp
sin vita tvättklänning, med den andra stödde hon sig på
en lång, tunn hasselkäpp, som Niklas nyss skurit och
ridderligt överräckt åt henne.

— Malin kunde då åtminstone ha gått med oss, sade
hon litet trumpet.

— Varför det? Han stannade plötsligt och vände
småleende ansiktet emot henne. Saknar du henne? ...
Eller ha vi verkligen blivit så... konventionella? ...

— Det är inte för det, försvarade hon sig hastigt.
Det är inte för det — jag tycker bara... Hon kom ingen
väg, visste inte vad hon skulle säga, var rädd för att allt
vad hon sade skulle låta dumt eller inbilskt... Qärpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free