Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Orth var alltid den, som under sådana
förhållanden led mest. Hennes skygga finkänslighet och
oöver-vinnliga lojalitet förbjöd henne att någonsin med barnen
— vilka sinsemellan talade öppet nog — diskutera fadern.
Hennes hjärta ömmade för stackars Thorborg, som hon
nu såg på väg att bryta sig ut ur hemmet och sannolikt
gå samma eller liknande svårigheter till mötes, vilka
Alexandra en gång under liknande förhållanden blivit
invecklad uti. Och denna moderns hjälplöshet och djupt
kända oförmåga att värja sina barn mot faderns ofta
orättvisa missnöje, vars yttringar det aldrig föll honom
in att söka behärska, pinade syskonen mera än någon av
dem ville tillstå. Alla — kanske dock mest Ludvig —
kände de sig, var gång de mötte moderns ångestfulla,
liksom om försköning bedjande blick, ytterligt
förödmjukade i sitt trots, komplett värnlösa. Ingen av dem hade
hjärta att genom att sätta hårt mot hårt ännu mera öka
bördan, som denna tåliga och skröpliga moder, utan att
någonsin klaga, så länge burit. Och när hon på sitt
skygga, förskrämda sätt ibland kunde säga:
— Ni veta ju att pappa håller så innerligt av er alla,
att han alltid menar det bästa —
Då fanns det ingen av dem, som någonsin hade mod
att säga henne emot, ty — rättvisa som de alla voro —
visste de ju, att hon i det stora hela i själva verket hade
rätt. Fadern älskade dem, han levde endast och allenast
för dem, och han hade själv ingen aning om, att hans
härsklystna, passionerade, sig allt bemäktigande ömhet
för de vuxna och fullt utvecklade barnen kändes som ett
tyranni, ett nästan outhärdligt band på deras innersta
fria vilja, ett pinande, stängande hinder för utvecklingen
av deras egen individualitet.
Aline, rädd och smidig som en råtta, höll sig under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
