Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag vet inte, Alexandra drog korggungstolen
närmare intill bordet och böjde sig fram för att samla ihop
sina sysaker. Barn äro så konstiga att komma
underfund med. Hon tycker redan inte om dig...
— Redan?... sade han hastigt — frågande — med
en ännu mera frågande blick. Hon blev röd, låtsade icke
höra, och böjde sig, utan att möta hans ögon, djupare ned
över den stora arbetskorgen.
Ingen av flickorna på Råsnäs hade egentligen sinne
för kläder — Vilma dock något, men hon klädde sig
banalt storborgerligt — och Alexandra så föga, att hon
nästan kunde kallas slarvig. Men hennes billiga,
färdigköpta klänningar, alltid ytterst enkla, sågo ändå för det
mesta ut, som om de både voro tänkta, tecknade och
sydda just åt henne. Hennes rent fysiska originalitet var
så stark, att den förmådde sätta stil på till och med en i
regel rätt försummad toalett.
I dag hade hon en sommarklänning av gul, enfärgad
piké, sparsamt monterad med smala svarta sammetsband
och hopfäst i halsen med en mörkröd granatstjärna.
Sammansättningen var lite banal — nästan tarvlig — och
dock tog hon sig bra ut i denna dräkt, vars färger i
solskenet blevo ännu starkare. Han kom ihåg klänningen
från i fjol — från Washington. Hon hade haft den på sig
en eftermiddag, då hon tillsammans med sin lille gosse
kommit upp till honom för att låna ett par svenska
böcker till Karl, som blivit sämre och måste ligga till sängs.
Han mindes, hur hon, då han bjudit henne på
eftermid-dagste, hade suttit på en liten svartlackerad stol bredvid
den mörkgröna portiären — mitt i solskenet liksom nu.
Han kunde s e henne...
— Jag har i morse haft brev från min far, bröt
Thomas äntligen den alltför långa tystnaden. Det är mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
