- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
105

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Malin, som alltid var nervös, när hon skulle ha
storfrämmande, höll på att rätta på sin yngste pojkes
krag-doning. Nu såg hon upp på sin svägerska liksom de
andra. Och hennes första oemotståndliga förnimmelse
var ett styng av avund — nästan ovilja — på sin dotters
vägnar.

— Sannerligen — sade hon tvunget
komplimente-rande och utan sin vanliga spontana hjärtlighet: du
överstrålar oss alla, matoutebelle.

Men ehuru hon naturligtvis fann Alexandra vacker,
var hon likväl för sin egen del fullständigt på det klara
med, att den sortens skönhet i alla fall icke var hennes
»genre». Man skulle vara blind för att icke kunna se, hur
mycket finare Agnes var — outvecklad naturligtvis
vid sidan av Xandra och inte så i ögonen fallande, men
oändligt, oändligt mycket elegantare. Likväl: det
var kanske dumt att barnet ej bestämt sig för den
blekröda i stället för den vita... Den hade säkert givit henne
mera färg...

Ooh moderns öga fortfor att bekymrat vila på hennes
vackra vitklädda dotter, som var så strålande glad och
nöjd med sig själv och tydligen väntade sig så mycket av
sin afton. Det var något i denna blick, som sade, hur
intensivt hon unnade flickan allt det bästa i världen och
det nästbästa, och att om någon blott vågade tänka på
att beröva henne det eller träda henne i vägen, så...

— Å — där äro de redan!... Det var den första
vagnen, som körde upp för trappan.

— Det är för konstigt med mor, sade unge Niklas litet
vanvördigt. Han var för andra eller tredje gången i sitt
liv i frack och drog vart ögonblick ned sina manschetter.
Hon bjuder själv våra främmande, och hon sitter alltid
och väntar på dem, som om de voro en hord kabyler...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free