Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thomas stod och tänkte på Alexandra. Och i afton
— liksom så ofta förut på sista tiden — tänkte han på
henne med en viss dov, för var gång han träffade henne
mer och mer växande irritation. Han tyckte sig märka,
att hon helst ville undvika honom, och att hon mer än
någonsin tycktes besluten att aldrig ge honom tillfälle
att säga ut, vad han hade på hjärtat. Men han ville
tala, kosta vad det kosta ville. Hon kunde ju alltid säga
nej — det hade hon ju lov till — inte ägde han i sin makt
att tvinga henne — men han hade rättighet att fordra, att
hon i alla fall hörde på honom. Det var dock ej ett så
alldeles ringa offer han vilket ögonblick som helst vore
beredd att bringa henne...
Under sista tiden, då han blott sällan fått tillfälle att
träffa henne (och det var ju dock, trots all släktkärlek,
endast och allenast för hennes skull han kommit hit)
hade han börjat intala sig själv, att hon vore kall, fåfäng
och kokett — inte »kvinnlig» på samma sätt som t. ex.
hans kusin Malin eller Agnes voro kvinnliga. »Hon
tycker nog om att släpa mig med sig som en knähund» —
kunde det ibland hända att han i sin förbittring grovt sade
till sig själv — »men ge mig tecken till rättigheter över
sig, göra den minsta uppoffring för min skull... Nej!»
Hennes något kantiga och bryska sätt, hennes nästan |
cyniska oräddhet, när det gällde att analysera och
klargöra både sina egna och andras motiv, hennes
oförställda, aldrig dolda bitterhet, hennes trumpna trots mot !
ödet — allt detta, som alltid i hans ögon blott på ett |
säreget pikant sätt kryddade hennes mörka skönhet och i
liksom lyft henne upp i ett annat och högre plan än det, !
vari vanliga kvinnor befunno sig — kunde nu ofta, när
han tänkte därpå, irritera, nästan såra honom. Hans be- |
grepp om »kvinnlighet», vilka hon ända från början av |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
