Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Kitty. Och han överfor småleende med ögonen ett
par linjer av denna scen, som han så väl mindes.
— Att det egentligen kunde gå till på det viset? sade
Agnes litet dröjande, fullständigt upptagen av personerna
hon nyss hade läst om.
— Varför inte?
— Å... Hon rodnade plötsligt och virrade litet med
huvudet.
Han stod och såg småleende ned på henne, i det han
höll upp bladet mellan två fingrar: — Varför inte, Agnes?
— Jag vet inte. Naturligtvis tror jag på det, när
Tolstoy skriver det, sade hon hastigt, men... Men jag
tycker, att de skulle förlora tålamodet, innan de hunno
gissa hälften av orden, eller hjälpa varandra på traven,
eller... Och så är det ju liksom det bara vore en lek,
avbröt hon sig själv.
— Men det är en härlig bok, inte sant?
— Jo, sade hon varmt, med övertygelse.
Liksom längtansfullt sträckte hon handen ut efter den,
men han höll den ännu fast.
— Hur skulle Ljévin då ha gjort? frågade han
plötsligt. Deras ögon möttes.
— Det vet jag inte, sade hon och kom i sin
förlägenhet att skratta. Men det är ändå mest intressant att läsa
om Anna själv, fortsatte hon litet tvekande, då han ännu
ej gjorde mm av att återgiva henne boken. Och Wronsky,
tilläde hon beslutsamt, med en viss ansträngning.
— Intressantare? ... frågade han. Han ihågkom
plötsligt huvudhandlingen i boken, och kände i detsamma
ovillkorligen en förnimmelse av nervöst obehag.
— Ja, sade Agnes förtroligt, ur stånd att längre
motstå frestelsen att tala om denna historia, som i så hög
grad upptog henne. Naturligtvis gjorde Anna förfärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
