Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kvinna, han så länge och troget älskat, glödde en
djup hängivenhet, en intensiv lust att på en gång
beskydda och böja sig för henne, en öm svartsjuk trängtan
att äntligen utesluta från dem bägge den yttre värld de
bägge kände och voro likgiltiga för. Ville hon inte bo i
Sverige, stod ju hela utlandet dem öppet — han vore ju
oberoende och rik och naturligtvis skulle han genast taga
avsked från tjänsten. Hon ägde blott att besluta sig.
Han ville inte på något sätt påskynda ett så viktigt steg
— nog visste hon vid det här laget, att han kunde vänta!
— men han bad om, att det inte måtte vara alltför
länge, innan han finge veta hennes mening.
... Hennes mening — hennes beslut!...
Alexandra vek dröjande, mycket långsamt ihop de
full-skrivna arken — berodde nu allting blott på henne?
Hundratals fina trådar hade efter hand spunnit sig in i
hennes liv, spunnit sig in mellan henne och de många,
som på ett eller annat sätt stodo henne nära — vore det
verkligen möjligt att, såsom han begärde, med ett enda
tag sönderslita dem alla?... Kunde någonsin de sår hon
nu tillfogade sitt eget hjärta läkas? Blödande och
stympad komme hon att kasta sig i hans famn — vore han
nöjd med henne på det sättet? Hade han månne
egentligen tänkt eller drömt sig en sådan brud? Nog gjorde
han sitt bästa för att sätta sig in uti och förstå hennes
ställning — men kunde han det?... Å, hon insåg så
väl, att det var — och måste vara — omöjligt för honom.
Såsom nu t. ex. det han sade om barnen...
Alexandra reste sig upp med brevet i handen — trött,
tvivlande, ur stånd att tänka längre, bedrövad till döden.
Det hade blivit rätt sent och månen stod redan högt över
Marieholms mörka skogar. Skenet föll klart in genom
bägge fönstren och rutade golvet och det vita sängtäcket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
