- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
163

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

munnen på, sade gubben Orth myndigt. Och... du får
tänka på, vad jag har sagt, Xandra.

Han teg lite och’återtog därpå — halvt tvekande men
dock med en viss menande, nästan hotande betoning:

— Jag hör, att du under hela den här tiden jämt har
korresponderat med unge Carter... Också nu — på så
nära håll... Det går inte an. Vi ha haft nog skvaller om
dig här i trakten. Inga flera dumheter!

Alexandra stod rak framför honom — trotsig och
stum. Hela tiden sökte faderns blick hennes, en
hjärt-ängslig, osäker blick, tiggande om ett enda lugnande ord,
underligt kontrasterande mot den despotiskt befallande
ton han fann för gott att antaga. Men hon kunde icke
bekväma sig att slå bort hans farhågor — inte ens för
ögonblicket.

-7- Allting kunde bli bra igen nu — försökte han sig
på nytt. Både mamma och jag ha redan fäst oss vid de
små... Och kanske, när jag rätt lär känna din man...
Han stannade — vidare kunde han omöjligt gå.

— Det har varat länge, innan pappa har kunnat
besluta sig för att göra hans bekantskap — kom det hårt,
ansträngt från Alexandra.

Gubben såg hastigt — nästan blinkande — upp på
henne. Han fruktade plötsligt att möta den länge kvävda
och kuvade stormen i hennes blick och röst.

— Du får tänka på vad jag har sagt! upprepade han
ännu en gång, mera högröstat än han förut talat, tvärt
och avgörande, i det han äntligen räckte henne handen
till godnatt.

Men när han med käppen framför sig och handen på
ledstången, långsamt trevade sig fram utför den mörka
trappan, visste han, att allt vad han hade sagt tjänade till
rakt ingenting. Så tydligt som aldrig förr kände han i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free