Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generat. Jag v e t ju ingenting, men... Kan du inte själv
märka, hur annorlunda hon på sista tiden varit?... Så
skälmaktig och övermodig och med den där glansen djupt
inne i ögonen...
— Jo. Men... kanske... Kommer du inte ihåg det
där brevet hon fick från målaren? ... försökte han trösta
henne.
— Å, sade Malin bara. Du kan väl se, att det är
någon på närmare håll.
De tego bägge, fördjupade i samma ängslan.
— Vad tjänar det till, utbrast plötsligt Malin nästan
upproriskt. Kan du säga mig vad det tjänar till, att jag har
levat nästan fyrtio år i denna världen och har fått
ögonen öppna för så mycket, när jag nu inte kan hjälpa
Agnes? Jag kan inte hjälpa henne mera än om hon sutte
på månen.
— Kanske är hon också på sitt sätt ungefär lika långt
ifrån dig, undslapp det honom. Nej... seså, Malin!...
Vad tjänar det till att taga det på det viset?... Var nu
inte så rent förtvivlad, heller...
— Å, jag kan inte låta bli att tänka på det. När
Thomas kom hit in så upprörd och började tala med mig,
så... så tänkte jag strax först och främst på henne. Jag
har ju sett, hur hon, nästan genast, började vända sitt
hjärta till honom. Jag ville inte riktigt medge det för mig
själv, men jag s å g det. Och ett ögonblick förekom det
mig verkligen, jag vet inte hur, ty jag borde ju ha vetat
bättre, som om också han... De hade alltid så mycket att
tala om ihop, och det såg ut som om han... Ja, rent ut
sagt: som om han beundrade henne...
— Vem skulle inte beundra Agnes? tyckte hennes
far, som om det vore en självklar sak.
— För det att vi göra det, mumlade Malin före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
