- Project Runeberg -  Malin Skytte /
32

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ter Agnes, och blev plötsligt alldeles röd. Och då hon
visste, att Elof såg det, blev hon naturligtvis ännu rödare,
men hon kom icke av sig i sitt samtalsämne, och icke en
enda gång vände hon ögonen emot kaminen, där mr
Heathcote ännu stod och talade med onkel, medan han
under många bugningar lät servera sig en kopp te av den
i afton mer än vanligt drottninglika Mary.

Mr Heathcote å sin sida hade emellertid också givit
akt på fröken Malin. Sympatien var uppenbart
ömsesidig. Han mindes henne mycket väl från Stockholm —
bättre till och med än hon i sin ungdomliga ödmjukhet
och oskuld någonsin kunde ana. Redan allra första
gången, då fru Carter flyktigt presenterat »min lilla niéce»,
hade han strax fäst sig vid hennes utseende — han
kunde egentligen knappt själv säga varför, ty det var ju
efter de flestas mening ganska »vanligt». Hon var
varken riktigt blond eller brunett — närmast obestämt
cen-dré — med klar frisk hy, ljusbrunt hår, mjuka, litet
oregelbundna, men fina drag, låg, bred panna och — icke
särdeles stora — grå ögon. Men dessa ögon voro så
ovanligt klara, kloka och skälmska samt stodo i så
ypperlig harmoni med leendet omkring den vackra munnen,
att hela ansiktet därigenom blev högst intagande. Det
låg just nu, medan hon hörde på den hon talade med, ett
så egendomligt uttryck av ljuv blidhet, av öm och
skalk-aktig innerlighet, av varmt förstående deltagande i
hennes leende, att Heathcote ovillkorligt kände sig starkt
fängslad — nästan nyfiken — och inte kunde hjälpa, att
han gång på gång såg på henne rätt över huvudet på
den gamla feta hovrättsrådinnan Anckarstorm, som
talade med honom om världsexpositionen 1851, då hon
hade gjort sin bröllopsresa till London och funnit staden
så »v e r y, v e r y g r e a t», som hon uttryckte sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free