Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han reste sig också upp och sade plötsligt varmt:
»Du får inte heller lov att på något sätt förändra dig,
Malin...»
»Skulle du inte tycka om det?» frågade Malin
skälmaktigt. Det var så frestande att kokettera litet med Elof
igen.
»Jag tror inte, att de.t skulle klä dig», svarade han
och såg ned, efter att hastigt ha mött hennes blick. Han
svängde nervöst lornjettsnodden omkring pekfingret.
Malin blev irriterad över sig själv och liksom litet
flat. Hon rätade på sig och såg ned i elden.
»Vad heta dina litteratörer?» frågade hon tvärt, bara
för att säga någonting.
»Det är i synnerhet Qustav Andersson» — grep han
begärligt tråden — »prästson från Västergötland. Det
är en styv karl, må du tro — ovanligt originell.»
»Å — det är han, som har skrivit Ingrid’!» inföll
Malin strax ivrigt intresserad.
»Ja. Har du läst den?»
»Nej — men Mary har skrivit om den. Hon sade, att
den var så bra.» Malin förstod nu på en gång, varifrån
Mary hade fått sin entusiasm.
»Den är mästerlig!» avgjorde Elof varmt, »helt
enkelt mästerlig. En ung flicka av folket —
småskolelärarinna — som gripes av de nya idéerna... Vill du låna
den?»
»Ja tack!» svarade Malin ivrigt. »Jag har inte haft
något annat att läsa på sista tiden än min Midhelet...»
Samtalet fortsattes om ny skandinavisk litteratur. Det
var som om de med en viss lättnad äntligen funnit ett
neutralt område, där de bägge behändigt och hemvant
kunde röra sig utan att stöta ihop. Malin hade alltid
under de sista åren varit van att anse Elof för ett orakel i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
