Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3) Den moderna kvinnan på scenen: Eleonora Duse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig — och äfven hon stod afsides som en enhet för
sig. De utgjorde en afslutad värld och en fullfärdig
kulturbild — hon bildade till en del detsamma, men dock
äfven till hälften en värld i sin början och en kulturbild i
sin begynnelse. Det var icke blott italienskan gent mot
tyskorna och fransyskorna, icke en skola gent mot andra
skolor — utan det var ett kvinnligt skaplynne i motsats
till andra skaplynnen, en skillnad i känslighet, bredvid
hvilken hennes berömda föregångerskor hade någonting
uråldrigt, massivt, någonting skrikande bjärt, ja, man vore
frestad att säga det, någonting mindre kvinnligt.
Mångsidigare än hon hafva många varit och större resurser
hafva de flesta ägt; men om man jämför dem med fru
Duse, då får deras högljudda, krampaktiga konst plötsligt
utseendet af en af dessa Makartska jättetaflor, som voro så
färgglödande, men blifvit så bleka, och betraktar man den
traditionsmässiga virtuositeten hos sjuttio- och åttiotalets
firade, dramatiska konstnärinnor, då verkar den, jämförd med
Eleonora Duses spel, liksom en rikt instrumenterad, präktigt
bullrande festmarsch gent mot ett ensligt violinsolo, som
drömlikt förlorar sig i natten.
De- stycken, i hvilka jag såg Eleonora Duse uppträda,
voro lämpade efter publikens smak; det fanns bland dem
intet enda, som afvek från det vanliga virtuosprogrammet.
Det var Sarah Bernhardts bravurroller, sådana som »Fédora»,
paradpjeser som »Kameliadamen», Théatre fran^ais-pjeser
sådana som *Francillon» och »Låtom oss skiljas»,
dessemellan »Cavalleria rusticana» och den gamla, litet, matta
»la Locandiéra», »Fernande» och »Ett dockhem». Hon
spelade icke Shakespeare den gången, och det var klokt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
