Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrota, ha varit sådana där — som t. ex. på Nya Seeland
naturen endast frambringar ett ringa antal av däggdjur
och saftiga frukter. I de trakter däremot varest annan
riklig köttföda finnes, avtager kannibalismen genom många
samverkande inflytanden. Det kraftigaste har troligen varit
nyssnämda förbud för kvinnor att äta människokött, emedan
männen velat förbehålla sig ensamma denna njutning.
Förbudet har uppehållits t. o. m. genom dödsstraff; fruktan
har sålunda småningom hos kvinnan alstrat en
instinktivmotvilja för detta födoämne, medan hon tvärtom, där intet
sådant förbud varit gällande, t. ex. på Nya Seeland, med
god smak delat de rysliga måltiderna. Sedan
människoätandet på nyssnämnda sätt blivit motbjudande för
kvinnorna, utvecklades också småningom hos barnen mödrarnas
motvilja för människoätande. Detta är ett av de många
fall i moralens utvecklingshistoria, där själviskheten hos
ena delen av mänskligheten varit en av orsakerna till en
sedlig känslas uppvaknande hos den andra delen.
B. De svagas behandling. Ej blott genom
kannibalism, utan även på många andra sätt visar sig under
det djuriska skedet missaktningen för människolivet. Det
finnes intet samhälleligt skydd för den svagare; dråp är
en enskild angelägenhet; envar bärgar sitt liv blott
i mån av sin förmåga att värja det — vadan också de
gamla och sjuka, kvinnor och barn äro i de starkares
våld.
Ett oupphörligt krigstillstånd råder; vilddjursbegäret
att döda, att besegra sina medtävlare, att äta människokött
underhåller detta tillstånd; ur detsamma födes den
uppfattningen, att det är en ära att följas in i det andra
livet av många slagna fiender. Våra nordiska fäders begrepp
om Valhalls fröjder — där kämpen fortsatte livets strider
— liknar alldeles det, som ännu fortlever hos öbon på
Viti,[1] vilken sörjer, när han icke kan framträda för gudarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
