Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Föräldraömheten, som är oumbärlig för släktets bevarande,
är hos såväl djur som människor en ursprunglig känsla
och fanns även där de alltför mångtaliga barnen åtos
upp. Ur denna släktbevarelsedrift, som under vården om
avkomman motverkar självbevarelsedriften, har — som
förut yttrats — all förmåga av oegennyttig hängivenhet
gitt första ursprung. Denna förmåga tages sedan i
anspråk i och genom samlivet med stammen. Även det
äktenskapliga samlivet verkar, trots all ursprunglig råhet,
dock i någon mån i altruistisk riktning. Senare än
altruismen hos föräldrarna, hos stammedlemmarna, hos
makarna, utvecklar sig altruismen i barnens känsla för
föräldrarna. Endast de handlingar, som genom
smärtsamma eller angenäma följder inprägla sig i medvetandet,
omdana, som vi sett, detta till varaktiga känslor. Men
när barnen börja bli medvetna, när de kunna reda sig
själva, lämnar den primitiva människan dem också åt
sig själva. Könsförhållandets tygellöshet gör ett familjelif,
enligt våra begrepp, för barnen okänt. De se modern
misshandlas av fadern och följa snart hans föredöme.
Ett utöver de späda åren fortsatt ömhetsförhållande från
föräldrarnas sida gent emot barnen hör på denna
odlingsgrad till undantagen. Därför bli även de motsvarande
känslorna hos barnen länge outvecklade. Undantag finnas
dock i detta som i andra avseenden.
Man kan finna drag av äkta altruism hos vildar, t.
ex. se dem ädelmodigt blottställa sitt eget liv, visa en stor
tillgivenhet och tacksamhet o. s. v. — allt drag, hvilka,
såsom vi veta, man även kan finna hos de högre djuren.
Men man kan icke lita på dessa känslor, isynnerhet ej
hos vilden; de äro lika oberäkneliga som sällsynta.
Frånvaron av vad vi kalla »humanitet» — mänsklighet —
är just det utmärkande för den djuriska moralen.
Den starkes rätt är den enda rätten. Men ur detta
den starkes egoistiska sätt att göra sin rätt gällande spira
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
