Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Vildens moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir moraliskt härjande i outvecklade sinnen; tillbedjan
skapar den uppfattningen hos den tillbedde, att han är
gudomlig, en uppfattning, vari han starkes genom att
hans godtycke och övermod aldrig möta något motstånd.
Härskaren inbillar sig vara helig och oansvarig och denna
uppfattning blir också undersåtarnas. Ju mer de fördraga,
dess mer blir underkastelsen för dem en religiös plikt;
man avhandlar ej en guds, en allsvåldig konungs nycker,
man vördar och lyder dem blint och offrar sig lika blint
för dessa nycker.
De religiösa föreställningarna under den vilda
moralens skede innebära ej tron på en andlig odödlighet, men
däremot på ett fortlevande efter döden, i ett liv likt det
jordiska. Och ju mäktigare en person varit, dess
naturligare finner man hans fortlevande, dess lättare tror man
på hans makt att också efter döden utöva sitt välde. Man
offrade således vid hans begravning åt honom allt, som
han i livet skatlat högst: mat, vapen, kvinnor, slavar;
man hoppades att han sålunda skulle varda de levande
bevågen.
I samhället förblevo fruktan och våld fortfarande
moralens grund. Ja, de moraliska frön, som
självbevarelsen och samverkan under tidigare skeden utvecklat,
kvävdes lätt genom ett tillstånd, där ingen rättvisa kunde
finnas, där härskarens godtycke var enda lagen, den blinda
lydnaden högsta dygden. I människornas själsliv lämnar
en sådan underkastelseperiod djupa spår. Den lågsinnade
benägenheten att böja sig inför makten och framgången
grundlägges genom denna undergivenhet och inskärpes
ytterligare genom de religiösa vanorna. I sin ordning
präglas nämligen även gudsbegreppet av servilism:
gudarna bli, enligt människornas uppfattning, tyranniska härskare,
dem man lär sig nalkas på samma sätt som man närmar
sig sina jordiska tyranner.
De under detta skede inplantade, servila instinkterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
