Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den barbariska moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Månggifte är i judens moral berättigat för mannen[1],
men den äktenskapsbrytande hustrun stenas;[2] hustrun
kan även av de obetydligaste skäl förskjutas. Onaturliga
laster övades men straffades strängt,[3] som inom de flesta
andra barbariska samhällen. Grymma straff, såsom
stening, brännande å bål o. s. v. hörde till rättsbruken.
Slaven kunde saklöst piskas ihjäl, blott han icke dog
under slagen, utan under en dag överlevde misshanlingen[4].
Vedergällningsrätten tillämpades med yttersta
stränghet: »Du skall ingen skonsamhet bevisa; liv för liv, öga för
öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot», så lyder lagen[5].
I flera fall höjer sig dock den hebräiska lagen till
en större mänsklighet. Mot stöld är den ej så sträng
som många andra barbariska lagar; man fick t. ex. i vissa
fall återgälda det stulna fyrfält eller femfali;[6] kan man
det ej, blev man målsägarens slav. Även under sina
monarkers styrelse bibehöllo judarna den självkänsla och
jämlikhetsanda, vilka visa sig i flera mänskliga budord,
särskilt till de svagares skydd. Slaven kunde bli fri på 7:e
året[7]; då fick jorden vila och de fattige samla dess
självsådda skördar. Främlingen, den faderlöse och änkan stodo
under Javehs hägn;[8] arbetarens lön skulle betalas före
solnedgången;[9] gäldenären fick ej berövas vad han
nödvändigt behövde;[10] all ränta var förbjuden;[11] den fattige
fick plocka ax på åkern[12] och även mot den vanföre och
den ej lagskyddade främlingen anbefalldes barmhärtighet[13]
liksom även mot djuren. Den hos andra barbariska folk
vanliga samfällda ansvarigheten fanns icke hos judarna:
var och en måste svara för sig själv; den enes
missgärning hemsöktes icke på den andre.[14]
Människolivet skyddas mer än egendomen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
