Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första Lady Irwins porträtt bängde i förmaket, och
hon kunde sitta och se derpå tills duken började glöda, och det
ljufva tankfulla ansigtet lefva och småleende se ner på henne i
säker triumf. Hon pinade sig sjelf med tanken på den ömhet,
med hvilken dessa stora grå ögon hvilat på hennes man de
kärleksfulla ord som dessa läppar uttalat. Om någongång hans
ögon hvilade på taflan, eller omn han ovilkorligt jemförde dess
drag med sin sons, knnde hon knappt styra sin otålighet; och
hon knnde vända sig tvärt från gossen midt under hans
smekningar, om hans likhet med sin mor kom för henne.
Så förgick tiden tills en liten dotter föddes, och hennes
själs oro tystades för en tid; barnet stal bekymren från sin
moders hjerta, och uppväckte i hennes bröst en underlig längtan
efter något bättre och renare, än hvad hon ännuo kännt. Den
stora hemligheten af detta nya lif, så dyrbart genom lidandet,
och ännu så beroende af henne, kom henne på betraktelser öfver
vår tillvaros stora betydelse. Svagheten i henens tillstånd,
på samma gång den ödmjukade hennes stolthet, mildrade hennes
hjerta till attl emottaga med ödmjukhet den enda lära, som ka»
förklara den. Men efter några fåA månader sjuknade det svaga
barnet och dog. Ingen tår vätte dess moders kind; hon
uthärdade under tystnad den smärta, för hrilken hon ej ville böja
sig, ogudaktigt trotsande den hand som sände dan, och det
svaga ljus af gudomlig sanning, som börjat skina in i hennes
hjerta försvann, och mörker slöt slöt sig öfver hennes själ.
Hon lät begrafva sitt bharn på en stilla undangömd plats på
kyrkogården, långt ifrån det hvalf, hvarest Lady Iruin hvilade,
och hit gick hon då dagens buller tystnad och satt på den lilla
kullen med torra ögon och ett förbittradt hjerta. Blommorna
som växte i ymnighet kring grafven plockade hon och tog med
sig, men hon hängde inga kransar på stenen, och planterade
inga blommor på sitt barnsa hvilorum.
Sina studier, hvilka hon något vårdslösat under den lillas
lefnad, återtog hon nn med fördubblad ifver, sökande förströelse
och lindring för sitt svidande hjerta i tanke- och själsarbeten.
Hennes man, som såg, att allt ej var som det borde vara, ehuru
långt ifrån att ana rätta naturen af en sorg, om hvilken hon
aldrig talade, hjelpte henne gerna i förhoppning att de
sysselsättningar, som gåfvo honom så mycken glädje, äfven skulle ha
makt att läka hennes hjertas sår. Hennes själ vann sålunda i
styrka, men hjertat höll ej jemna steg med densamma; kretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
