- Project Runeberg -  Moder och styfmoder /
30

(1875) [MARC] Author: Charles Dickens
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bror och syster, och vi kunna aldrig blifva det. Jag älskar dig
Kitty, grym som du är. Du vet att jag älskar dig, icke med
den lugna tillgifvenhet som vanan och instinkten alstra emellan
medlemmar af samma familj, utan jag älskar dig med den kär-
lek, som, om du sjelf ej känner den, du dock åtminstone läst
om. Du var min barndoms dröm och min ungdoms hopp^ Allt
hvad en syster kan vara, och ännu tusen gånger mer, var du
för mig. Jag vill icke öfvertala dig till ömöjligheter. Jag
älskar dig för mycket för att söka verka på dig genom att vädja
till ditt medlidande. Ja, jag värderar mig sjelf för mycket
dertill; men håna mig ej med att jemföra hvad som är lifvet i
mitt lif, med en känsla, som, ehuru ren och helig den än må
vara, dock utan svårighet kan delas mellan många. En dag,
Kitty, skall du kanske känna hvad det vill säga. Gifve Gud,
att när du engång kommer att älska, du aldrig må behöfva
känna bitterheten af en obesvarad kärlek !"

"Der finnas så många, många som äro mer värda din kär-
lek än jag."

"Om än så är, så frågar jag ej efter dem. Jag älskar dig.
Jag har älskat dig från den stund, då jag ledde dina’ första
stapplande steg i din faders trädgård. Jag kallade dig aldrig syster,
jag kände aldrig en broders kärlek för dig. De känslor, jag då
hyste, voro en svag förebild af dem, som nu beherska mig. Jag
gjorde mig förhastadt nog säker om min lycka, orimligt som
det kan förefalla dig. Aldrig förr än denna vinter, aldrig till
fullo förr än i dag tog jag i betraktande möjligheten af dessa
qval."

"Om jag endast vore dig närmare i allting," stammade Kitty.

"Än sedan ?" sade Frank otåligt ; "det skulle ej föra ditt
hjerta närmare mig. Jag skulle älska dig som en älskare, och
du skulle betrakta mig som din broder."

"Huru litet du känner mig!" utropade Kitty. "Tror du
ej att jag haft några strider ? Tror du ej jag gjutit några
tårar? Tror du det är lätt för mig att gå miste om ett enda
uttryck i ditt anlete eller en ton af din röst! O, du får inte
tro att hela bördan, nej inte ens tyngsta delen deraf fallit på
din lott. Du har så mycket att trösta dig med, så mycket
som kan förjaga mig ur dina tankar. Jag eger bara minnet
af det förflutna och bönen till min hjelp."

"Du blir mer och mer obegriplig, Kitty. Om jag finge döma
efter den skenbara meningen af dina ord, så kunde jag nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/morstyfmor/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free