Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IV. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårt att förstå det uppseende, som de väckte vid sin
framkomst. Man bör då icke glömma, att förhållandena vid
hennes framträdande voro helt andra än nu; man var ännu
icke förvand med läsningen af inhemska romaner, utan
Fredrika Bremers arbeten verkade med hela nyhetens behag.
Aldrig förut hade man i prosans form sett det stilla lifvet i
de svenska hemmen tecknadt med sådan kännedom och så
godmodig humor eller sett svenska typer framställda med
så frisk åskådlighet. Mycket af det, som stöter nutidsläsaren
tillbaka, det snäfva i uppfattningen, bristen på perspektiv i
skildringen, det alltför docerande i tonen, all
gudsnådlig-heten, bidrog just till deras framgång på en tid, då romaner
och teaterpjäser i vida kretsar betraktades såsom syndiga
eller i hvarje fall tämligen farliga alster — ty det var icke
längre den upplysta aristokratien från Gustaf III:s dagar,
som behärskade litteraturen. Men en dylik anmärkning
kunde i hvarje fall icke göras mot hennes arbeten, i hvilken
publiken återfann sina egna idéer och sin egen
världsåskådning. Ej underligt, att dessa arbeten, skrifna af en kvinna
för kvinnor, strax funno sin väg till den krets, som
samlades kring aftonlampan.
I våra dagar däremot äro de flesta af hennes arbeten
föråldrade såsom de idéer, för hvilka hon kämpade, öppnar
man dem, förefaller tekniken så konstlös, innehållet så tunt,
att man närmast kommer att tänka på den »förste» af alla
svenska romanförfattare, Jakob Henrik Mörk, och hans
»Thekla eller den bepröfvade trones dygd». Många af
hennes romaner skulle liksom hans med större skäl kunna
kallas predikningar. I stället för att måla en serie af taflor
och låta läsaren själf göra sina reflexioner, nöjer hon sig
alltför ofta med att själf docera; och fast man icke i hennes
tidigare romaner kan tala om en bestämd tendens, löper
dock allt ut på didaktik. Af komposition finnes icke ett
spår: ingen intrig, ingen händelse, ingen klart uttryckt tanke
samlar detaljerna till ett helt. Det saknas så fullständigt
progression i hennes berättelser, att den senare delen af
hennes romaner vanligen endast utgör ett upprepande af
samma situationer, som redan äro framställda i början, och
innehållet är således uttömdt, innan författarinnan nått till
slutet af sitt arbete; det finnes ingen klimax, som
sammanknyter handlingen, ingen naturlig afslutning: hennes roma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
