Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Tatarernas erövringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som under färden åt väster mer och mer sväller av
turkar.
Tatarernas krigskonst, inlärd i djärva, samlade
jaktritter över Asiens högslätter, prövad och med
nya uppfinningar riktad i hundratals strider och
belägringar från Kina till Iran, var lika
överväldigande som deras mängd, när de, efter en
framgångsrik rekognosceringsutflykt över Kaukasus
ända till Krim och tillbaka norr om Kaspiska havet
(1223), äntligen krossade först de rjazanska och
suzdalska furstarnas spridda stridskrafter liksom
i en oerhörd skallgång, som för dem avskar all
flykt åt söder eller hjälp därifrån och endast av
den annalkande vårens töväder hejdades framför
Novgorod, nedbröto de ryska städerna med sina
kastmaskiner och krönte verket genom
Dnjeprlandets härjning och Kievs förstöring (1237—1240).
Volgabulgarernas rike och huvudstad rönte samma
öde, alla kringboende stammar skakades av den nya
folkvandringen, flyktande bjarmer sökte skydd i
norska Finnmarken, polovtsernas återstod utgjorde
de kumaner, som räddade sig bortom Karpaterna
och där sammansmälte med magyarerna, medan
mordvinerna villigt såsom vägvisare och spejare
tjänade de asiatiska herrarna emot sina slaviska
fiender. Sedan Polen och Ungern blivit hemsökta,
drog sig huvudstyrkan av den här, som skulle
kvarhålla Ryssland under sitt ok, tillbaka åt öster,
där kanernas vinterläger Saraj vid nedre Volga
med Gyllene horden eller härskartältet blev
medelpunkten för en särskild lydstam (ulus) under det
tatariska världsriket, kallad Kiptjak efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
