Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En cowboy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bara njuter av vårt arbetes resultat utan att behöva
riskera något. Dessutom ser jag numera så
vördnadsbjudande ut med mitt vita skägg, att jag kan våga
mig på nästan vad som helst. Det har sina fördelar
att bli gammal.
Naturligtvis ville jag ta risken. Och dessutom
förklarade Matts Jan att den gamle sjömannen på
Norrön inte var mer än ett par och femtio och den
kunde jag få historier av, ty han hade varit med när
knivarna gick. För resten hade en stor förändring
inträtt med honom. Han hade gått in i godtempleriet
och drack så mycket kaffe att han var alldeles
mörkbrun i nacken, och hade blivit så fin att han smorde
margarin i håret och rakade sig för varje dag. Men
Matts Jan var inte riktigt övertygad om den där
nykterheten. Den skulle vi undersöka, sade han, och
se efter hur långt inne i kroppen den hunnit slå rot.
Nå — vi reste. Jag har icke rättighet att tala om
vad som hände under resan och det angår ingen
för resten. Vi kommo till Norrön.
Det var söndag och solsken och stillt och så
vackert att man nästan skulle velat ha en psalmbok
att sjunga ur. Farvattnet var svårt, det såg jag.
Det var bara stenar och berg. Vi måste staka oss
fram då och då, men Matts Jan visste ungefär hur
vi skulle gå för att komma in i den av al och
havtorn väl dolda viken, där Petterssons stuga, vårt
mål, låg gömd. Den viken är som gjord för affärer
med tyskar och estländare. Det är nästan omöjligt
att se den utifrån.
Men när vi passerat det S-formade inloppet
upphörde vi båda att staka på en gång, ty ett underligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
