Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tull och smugglare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trodde min kamrat var död. Och nu lever han!
Jag tackar Gud!
Om en stund kom en automobil. Jag öppnade
fönstret och kastade ned nycklarna. En minut
efteråt ringde det på min dörr. En svartmuskig
underhuggare av slavisk extraktion stövlade in i min
tambur, förbi mig, och omfamnade kapten S. De kysstes
som ryssar eller förlovade. Jag kände äckel i min
själ.
De hade förlorat i samma båt någonstans i
skärgården och trott varandra vara omkomna. På olika
vägar hade de kommit till Stockholm. De hade stött
på under en storm, simmat med tomma dunkar i
händerna, irrat i skogar, frusit, betalat bönder med
guldpengar och så småningom hamnat i Furusund.
De spritsmugglande grosshandlare i Stockholm, med
vilka de hade affärer, hade de icke lyckats sätta sig
i förbindelse med och nu hade de bara haft min
adress.
Det var sent, mycket sent på hösten.
— Att ni inte ha frusit ihjäl! undrade jag.
— Herr redaktör! När man har legat i
skyttegravar en hel vinter, får man björnludd på kroppen,
sade den sistkomne och blottade en luden arm. Men
nu måste vi gå. En båt väntar oss!
De tackade för gästfriheten och avlägsnade sig.
Jag tackade Gud för att de försvunno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
