- Project Runeberg -  Mot aftonglöden /
44

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Fürstenbergs galleri, i flickskolan i Göteborg, hur
han arbetade, målade, tecknade, diktade. Han verkade
en konstnärlig muskel, spänd av längtan att göra bra
saker. Och han gjorde dem.

Jag var hans elev i Göteborg och jag är djupt
fylld av tacksamhet för det han var för mig. För oss
ungdomar var det en högtid, en fest, då vi fingo
komma in i hans ateljé. Där fanns underbara saker.
Men underbarast var Carl Larsson. Han var den gode
läraren, begriparen, bestraffaren, om någon hade
suddat. Vi älskade honom, och då jag fick komma in i
hans allra heligaste, sög min själ in i sig hans
visa, glada och kamratliga synpunkter. Han hade ett
sätt att se ironiskt på oss, när vi ljögo — ty
konstnärer äro ofta ljugare — men han förstod oss. Vi
hycklade arbetslust, ty vi hade ännu icke lärt oss att
arbetslusten kommer samtidigt med arbetet självt.
Men detta berodde kanske på, att de flesta av våra
kamrater voro kvinnor, förmögna kvinnor, och dessa
försäkrade sig oftast om de bästa platserna, då vi
hade modell. Vi karlar måste stå bakom kvinnorna,
och mellan deras friserade skallar upptäckte jag ibland
en halv rygg av modellen, en bit av huvudet, ett
stycke av stjärten.

Men jag talar för mycket om mig själv.

Carl Larsson målade freskerna i Nationalmuseum.
Jag anser dem stå på höjden av konst. Han målade
sitt hem, sitt hemliv, och jag vill kalla hans
akvareller det vackraste, noblaste, känsligaste, mest
egenartade, kunnigaste, vekaste, förnämsta, mest lyriska,
som någon konstnär lämnat efter sig som kvitto på
sin begåvning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/motaft/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free