Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergsprängarbal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi till för flickornas skull och förlitade oss på vår
högre krigskonst Flickorna uppmuntrade oss och vi
blev intresserade för sporten. Vi tog i så att bordet
gungade och ölflaskorna ramlade omkull. Men rätt
som det var gjorde den bergsprängare, som Gurgel
sköt med, ett tjyvtag och låtsade halka på bordet
och klämde till Gurgel för bröstet så att han åkte
baklänges i golvet och drog flickorna med sig.
Bordet gick omkull och ölet flöt. Musiken tystnade
och det blev ett liv!
Men flickorna tog oss i försvar. Det var
bergsprängarn som var svartsjuk — inte mer med det.
Vi trodde att det skulle bli allmänt slagsmål och
då hade vi naturligtvis förlorat, fast vi var
södergrabbar med snabba takter och kläm på görningen
i alla väder. Men när hundra bergsprängare lägger sig
på två herrar i frack, är herrarna naturligtvis sålda.
Emellertid blev det lugnt igen och vi måste bjuda
på mera öl, fast stämningen blev litet vad man
kallar tryckt. Bergsprängarna glodde argt och
Gurgel var inte glad heller. Han bara drack öl och
såg lömsk ut, ty hans frack hade spruckit i ryggen,
när han daskade i golvet.
— Liva opp dej, Gurgel, sade jag.
Men Gurgel svarade inte. Det såg ut som om
han funderade på något. Hans flicka vänslades med
honom och ville skåla med honom, men han bara
glodde i väggen.
Och plötsligt reste han sig beslutsamt upp, gick
ut i tamburen och hämtade sin portnyckel, en
ärevördig pjäs från 1600-talet, vilken borde ha passat
i en kyrkdörr, klämde till bergsprängarn mitt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
