Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det slag som den uppmärksamme betraktaren ännu
kan se spår av i Pompeji eller ännu bättre i Neapels
museum. Hans nomenklatur var uteslutande
småländsk, och jag fick en svag aning om arten av
det konstverk han ville skänka mig. Jag svarade
nyfiket ja på hans underbart framställda fråga och
fick i present en phallos av aktningsvärda
dimensioner, icke alls stiliserad som de pompejanska utan
ohyggligt och kunskapsrikt detaljerat realistisk. Han
rekommenderade den som en ovanligt lämplig
klädhängare i min tambur. Men jag föredrog att skänka
bort den till en av dylika pjäser mera intresserad
man än jag. Och hos denne man pryder den ännu
en dörr som handtag.
Jag skrev naturligtvis och tackade — och sedan
dess upphörde min korrespondens med Döderhultarn,
fast jag även sedermera lyckades försälja åtskilliga
av hans konstverk till avsevärda priser.
Ovanstående är mitt mellanhavande med Axel
Petersson. Jag kan icke återge hans brev, vilka voro
rätt så cyniska, men med en filosofisk bredd, som
ett öde, som dokument av en man som sedan länge
upphört att ha hänsyn åt något håll — utom då det
gällde hans mor. Där var han den älskande,
sörjande sonen. För honom var hans mor det stora
mystiska, älskade undret, honan ur vars sköte han
klämts fram i ljuvlig och hemsk smärta. Hon var
hans helgon. Några andra kvinnor tycks han icke
egentligen ha brytt sig om. Åtminstone ha inga andra
kvinnor inverkat djupare på honom, hans psyke, hans
konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
