Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sådana. Den, som icke genast förstod och
betraktade honom som en målmedveten konstnär, blev
för honom bara luft, och det dugde ej att öppna
en diskussion, ty han var absolut tvärsäker på att
hans idéer voro de enda riktiga. Han disputerade
aldrig. Han sade helt enkelt: Så är det! även då
det gällde hans mest fantastiska paradoxer och
aforismer.
En gång, då det talats om hans efterapare, vilka
blevo legio, skrev han i en Oskarshamnstidning:
»Det finns 100 millioner oförsörjda barn i Indien,
men bara en Döderhultare.»
Han behövde egendomligt nog kontrast, en
bakgrund åt sig själv.
Oförståndigt folk försökte stundom driva med
honom, men med mycket dåligt resultat, ty hans
filosofi var färdig, ett verkligt system. Och denna
filosofi tillämpade han konsekvent i sin så kallade ateljé,
som var det enda rum där han vistades, och enligt
hörsägen var den underligaste bostaden i
Oskarshamn — för att icke säga i Sverige. Där åt han,
där låg han de första åren efter moderns död, där
högg han löst på alveden med yxa och kniv. Men
limpannan och kaffepannan fingo aldrig tillfälle att
frysa om fötterna. Han drack ohyggligt mycket
kaffe och sockerdricka, var fullständig nykterist, men
gagnade stora mängder opium i form av Roséns
bröstdroppar, och bjöd gärna besökande på detta
gift. För övrigt snusade han frenetiskt och tycktes
smått förakta dem, som icke delade denna hans
passion. Han spelade också gärna handklaver. Blev
med tiden rätt obenägen att tala med människor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
